Jag önskar att jag kunde beskriva hur mycket musik betyder för mig men det är svårt. Man kanske skulle kunna likna det vid en vän som aldrig sviker..som finns där i med- och motgång. Detta låter säkert märkligt för dem som inte känner som jag men… musik är en av de få saker som kan få mig att gråta av glädje och jag kan faktiskt bli lite provocerad av musik som (i mitt tycke) är dålig.
Idag fick jag ett mail som gjorde mig uppspelt – en ovan känsla nuförtiden. Grand Archives kommer till Sverige i februari och ska ha en konsert i Göteborg. Jag försöker luska ut var de ska spela för informationen på nätet är lite motstridig. Men ändå…. 13 februari (en lördag!!) så hoppas jag att jag befinner mig i Göteborg och diggar till detta härliga band!
Vissa låtar drabbar mig mer än andra! Jag älskar den här låten och tycker att den är så vacker att jag får en klump i halsen och rysningar ända upp i hårbotten! Det är kanske inte så smart att lyssna på den om man är deppig men…det kan inte hjälpas.
Jag börjar misstänka att jag har lite…ehh…problem. Istället för att spara mina pengar så letar jag ständigt nya saker att inhandla. Allt för den lilla stunden av glädje när jag sitter där med ett nytt läppstift i en härlig färg, en skiva med bra musik eller en blus som visserligen är skitsnygg men som jag egentligen inte behöver. Ok, jag kanske är lite för hård mot mig själv – jag befinner mig lååångt ifrån de stackare som är med i Lyxfällan, det ska mycket till för att få mig att handla på kredit (har kreditkortet som en sorts säkerhet) och jag ser alltid till så att pengarna räcker till räkningarna – men jag känner mig lite obekväm med mitt beteende iallafall.
Jag har funderat mycket på varför jag gör så här men inte kommit fram till något bra. Försöker jag kompensera något som jag saknar? Tror jag att det går att döva ångest med prylar? Jag vet faktiskt inte riktigt. Med tanke på allt jobbigt som händer just nu så misstänker jag att jag shoppar (speciellt de gånger jag beställer via nätet) därför att jag hela tiden känner ett behov av att ha något roligt att se framemot. Nåväl.
Mitt nyaste ”begär” är ett par walkingskor och det är ju faktiskt ingen onödig pryl! Borde kanske vänta med inköpet med tanke på den senaste tidens utgifter men jag kan ju skaffa mig koll på vad som finns! Hittills ligger dessa från Reebok bra till:
Idag fick jag nys om en ny film som väckt stor uppmärksamhet i USA. Någon har kallat den för 2000-talets Blair Witch Project och det tycker jag låter lovande.
Filmen heter Paranormal Activity och är tydligen inspelad med väldigt låg budget. Filmen handlar om ett ungt par som flyttar in i ett hus i förorten. Efter ett tag blir de allt mer medvetna om att det finns en skrämmande ”närvaro” i huset som är blir som mest aktiv under natten – särskilt när de sover. För att hitta bevis för sina misstankar installerar de övervakningskameror… Jag tycker att den verkar skitspännande! Här har ni den officiella trailern:
Den där idén jag hade (har) om att publicera dagliga inlägg med guldkorn i har ju inte funkat så bra hittills… Jag skyller på trötthet och brist på fokus! Från och med nu ska jag försöka skriva ett inlägg med minst två guldkorn i varje dag!
Nå, vilka är dagens guldkorn? Jo, att pappa fått komma hem från sjukhuset, att flera på jobbet hälsat mig välkommen tillbaka efter sjukskrivningen o c h att jag precis fått veta att en av mina favoritgrupper Shout Out Louds är på gång med en ny skiva!! De släpper den troligen i början av 2010 och jag kommer naturligtvis att köpa den!
Åh, jag vill så gärna må bättre än vad jag gör. Någon klok människa sa en gång att man ska leta efter guldkornen i tillvaron. Det behöver inte vara stora, livsomvälvande saker som händer…utan kan lika gärna vara små händelser som av någon anledning får en att må bra. Hmm… jag tycker att detta låter vettigt men ibland är det lättare sagt än gjort att ens orka leta efter ljusglimtarna. Nu har jag bestämt mig för att iallafall försöka – för självklart finns de! De mest uppenbara ”sakerna” (hittar inget bättre ord) är ju älsklingen, familjen och vännerna men vad finns det mer?
Jag har en idé om att varje dag skriva dagens guldkorn här i bloggen för att på så sätt påminna mig själv när jag blir dyster. Guldkorn kan vara en person, en händelse, att man sett en riktigt bra film, upptäckt schysst musik, köpt ngt fint osv. osv. Så vilka är dagens guldkorn? Jo att pappa kanske snart får komma hem från sjukhuset, ett positivt besked inom familjen (det hände visserligen igår men…) och att älsklingen mår litelitelite bättre (lite är bättre än inget om ni fattar) idag. Mer ”ytliga” ljusglimtar är dessa fina fynd som jag gjort i veckan:
Jag är så trött, så trött… orkar ingenting och vill inte mycket heller. Den här veckan (eller tja…den här veckan…det har pågått i flera veckor nu) har varit så jobbig…och i riktigt dystra stunder så börjar jag misströsta och tro att oro är ett normaltillstånd…att man blir tvungen att vänja sig vid svid i magen och en klump i halsen. Vill så gärna att allt ska vända till det bättre snart. Håller tummen och hoppas att allt ska kännas lite bättre imorgon.
Nej det här inlägget handlar inte om årets nobelpristagare i litteratur! Jag känner inte till Herta Müller så jag kan inte yttra mig om hon var ett bra val eller ej. En av mina favoritförfattare är Joyce Carol Oates men hon kanske är för populär?
Jag har äntligen hittat ett par skitsnygga stövlar som – hör och häpna – passar! De var alldeles för dyra men jag är säker på att jag kommer att använda dem i många år! De är enkla, tuffa tack vare sina detaljer och av bra kvalitet (vad jag kan förstå). Äkta skinn och Ecco – jo jo! Nu blir det totalt köpstopp för mig i…ja jag vågar inte dra till med något för rätt vad det är så dyker det upp någon konsert som lockar, en blus eller nå´t annat men jag måste försöka hålla i slantarna. Jag är självklart glad över mina stövlar men…priset var som sagt högre än vad jag tänkt mig.. Dum och oekonomisk eller förståndig som satsar på kvalitet?