Det är fortfarande svårt att samla tankarna och tillvaron känns…tja hur ska man uttrycka det…overklig. Jag känner mig vilsen och sorgsen men det kanske är naturligt med tanke på allt som hänt de senaste veckorna. Känslorna pendlar och tankarna snurrar. Att förlora någon som man älskar oerhört mycket är fruktansvärt! Hur lär man sig att leva med förlusten? När slutar det att göra så ont? Det finns nog inget svar på de frågorna. Jag antar att man får ta en dag i taget och ha tålamod med sig själv.