Försöker stänga av alla tankar som snurrar runt i mitt huvud och fokusera på det jag har framför mig här och nu men det går inte så bra. För många distraktioner, för mycket som stressar.

Idag slutade tre personer på mitt jobb eftersom deras uppsägningstid nu gått ut. Det känns så himla märkligt och jag blir sorgsen trots att det faktiskt är många som slutat sedan i våras (tänker att jag borde vara van nu). Jag önskar så att jag kunde få känna lite trygghet…men här på min arbetsplats är det omöjligt eftersom marken gungar hela tiden. Rykten, tissel och tassel, oro osv. Försöker jobba på så gott jag kan men det är så svårt – trots att min avdelning verkar vara nästan den enda som har mycket att göra. 

Jag vet att det är meningslöst att grubbla men jag kan inte låta bli. Vet inte hur jag ska bära mig åt för att gaska upp mig och jag antar att jobbsituationen kanske skulle ha känts mindre jobbig om livet i övrigt hade varit lite…lättare. Längtar efter älsklingens varma famn…vill stanna där tills allt ordnat sig.