Jag är så trött, så trött… orkar ingenting och vill inte mycket heller. Den här veckan (eller tja…den här veckan…det har pågått i flera veckor nu)  har varit så jobbig…och i riktigt dystra stunder så börjar jag misströsta och tro att oro är ett normaltillstånd…att man blir tvungen att vänja sig vid svid i magen och en klump i halsen. Vill så gärna att allt ska vända till det bättre snart. Håller tummen och hoppas att allt ska kännas lite bättre imorgon.