Jag känner mig så oinspirerad, orolig och trött. Tankarna snurrar i mitt huvud och jag är nog ganska så vilsen tror jag. Förra helgen tog jag ett svårt beslut…och även om jag är känner att jag gjorde rätt så känns det läskigt iallafall.

I måndags avslutade jag min anställning på det nya jobbet (efter ett besök hos läkaren). De som anställt mig var nöjda med mig och tyckte att jag hade potential men jag kände att jag var väldigt nära att knäcka mig själv. Mådde uselt och insåg att chansen att det skulle bli bättre var obefintlig. Jag tycker faktiskt att jag gav jobbet en ärlig chans – trots den ”korta” tiden. Jag ansträngde mig verkligen för att lära mig så mycket som möjligt och för att göra ett bra jobb…men hade jag fortsatt så hade priset blivit för högt. Tiden där har både bekräftat och motbevisat föreställningar jag har/har haft om mig själv. Jag är nog en bättre säljare än vad jag trott – men jag passar inte in i den världen! Trots att jag känner mig lättad över att vara därifrån så hör jag en liten röst inom mig som säger saker som: ”galning! de gillade ju dig! hur ska du nu få jobb? sjåpiga människa! arbetsmarknaden ser ju inte precis ljus ut!”.  Jobbigt!

Idag hade jag tänkt ge mig själv en ”energikick” (eller ett försök till en iaf) genom att ta en långpromenad, vandra lite i affärer (bara titta inte köpa) och kanske besöka en konstutställning… men så blev det inte. Istället så har jag ääntligen organiserat vårt kaotiska badrumsskåp, städat lägenheten, skurat golv och bäddat rent våra sängar! Inte speciellt inspirerande sysselsättning men det är skönt när det är gjort!

Nu ska jag rosta lite bröd, göra iordning en god kopp te och sjunka ner i soffan framför ”Heroes”. Därefter tänkte jag se filmen ”American Splendor”. Om jag inte somnar innan förstås…sov i princip ingenting i natt.