Taggar

, ,

Vi (jag o pojkvännen) tränger oss ut ur Lisebergshallen och ser sedan på varandra i samförstånd – vilken konsert! Den pågick i ungefär 1 timme och 50 minuter (med två inropningar) men med tanke på Kents skatt av fantastiska låtar så hade konserten lätt kunnat bli längre. Det är fjärde gången jag ser dem och jag blir inte besviken!

De är faktiskt bättre än sist! Inledningsvis sitter jag med ett belåtet leende, njuter av musiken,  beundrar den snygga ljusshowen och känner mig kanske lite avvaktande (varför vet jag inte). Sedan händer något – jag rycks med, sjunger och vaggar i takt och ryser belåtet. Jag lyckogråter inte (som jag gjorde när jag såg Erykah Badu) men det är himla bra ändå!

Senaste skivan ”Tillbaka till samtiden” påminner stundvis om Depeche Mode och kanske inbillar jag mig men Jocke Berg får mig faktiskt -åtminstone stundvis- att tänka på David Gahan när det gäller rörelsemönster m.m. Inget fel med det.. Kent har fått kritik för att vara dåliga på mellansnack och visst kan det stämma men vem bryr sig – man är ju där för musiken! 

Det är härligt att gå på konsert och jag blir glad av att befinna mig på en plats med massor av entusiastiska människor! Lisebergshallen som konsertlokal är väl sådär… dålig luft och obekväma stolar!

Ps. Om någon – mot förmodan – skulle störa sig på svordomen i inläggets titel så ber jag om ursäkt… Alla som varit på en Kentkonsert förstår nog varför jag skrev så! Ds.