Jag fick ett härligt uppvaknande idag! Mjuka smekningar över huvud och kind, en varm puss på armen och känslan av att bli betraktad med ömma ögon… Älsklingen kände sig extra gosig! Mmmm…ett härligt sätt att bli väckt på!

Det har varit ännu en stillsam dag. Jag trotsade regnet och promenerade till stan. Väl där strosade jag omkring, tittade på kläder och njöt av en mocca latte på Wayne´s Coffee. Det blev inga inköp alls (tja medicin och plåster på Apoteket men d räknar jag inte riktigt).

Ahh, jag måste börja träna i höst och leva iallafall lite nyttigare – kosta vad det kosta vill. Det kanske låter ytligt men jag blir så ledsen när återigen påminns om hur besvärligt det är att hitta fina kläder i rätt storlek. Blir oroad när jag märker att jag inte orkar det jag vill (t ex dansa som en liten tok på fester…det orkade jag förr). Jag vill så gärna bli smal och få en okej kondition (nu är den skrämmande usel). Inser att jag kanske aldrig blir så slank som jag var förr och jag har inga krav/ambitioner att bli jättespänstig men… det måste bli bättre än vad det är nu!! Vad är det som gör att jag inte sätter igång? Tankarna och det dåliga samvetet finns där hela tiden. Jag har ju egentligen kunskaperna om hur ”förvandlingen” skulle gå till men….inte orken och energin. Fasen… skulle behöva en egen liten hejaklack!