Häromdagen fick jag ett telefonsamtal som gjorde mig alldeles varm om hjärtat och luddig i kanterna… Först var det alldeles tyst…sedan hördes ett litet ”Hej!” och jag förstod vem det var. Syrrans lilla W ringde för att bjuda mig och älsklingen på hennes 3 års kalas på lördag! Man blir ju alldeles…knäsvag. Mosters lilla gullunge!! Tänk att hon blivit så pratsam! Jag hoppas verkligen att jag mår så pass bra (är krasslig) att jag kan gå – är så förväntansfull över hur hon ska reagera på vår present!