…kämpar för att hålla mig kvar över ytan men jag vet inte om jag orkar hålla mig uppe länge till. Så fort jag lyckats ta några simtag dras jag nedåt av tyngder som skapats av mig själv eller av trista omständigheter. Önskar att jag hade en livboj. Hur ska man kunna hjälpa andra när man inte är så stark själv? Försöker hitta sätt att hantera allt besvärligt som tycks inträffa igenochigenochigenochigen…men jag vet inte..än så länge går det sådär.

Jag vet att jag har ofantligt mycket att vara tacksam över och att jag har saker att se fram emot men… jag vill ju bara bli kramad, få höra att allt kommer att ordna sig och slippa vara så ängslig och stressad jämt. Vill känna mig behövd – att jag spelar roll.